|
Som så många andra riktlinjer för vett och etikett bygger även de som gäller i hissar på sunt förnuft. Före påstigning När hissdörrarna öppnar sig ska du givetvis först släppa av de som vill gå av före du själv går in i hissen. I hissen Väl inne i hissen väljer du den våning du vill åka till, därefter kliver du åt sidan så att andra "resenärer" kan få välja våning. Om det är så mycket folk i hissen att det är svårt att komma fram till knappsatsen kan du be någon trycka åt dig. Ser du att någon mer försöker hinna med hissen håller du dörrarna åt den personen. Släpp fram personer som vill gå av, i vissa lägen går det smidigare om de som står närmast dörren kliver ur hissen tillfälligt för att släppa fram de som försöker ta sig ut ur hissen. Står någon i vägen för dig när du ska av fungerar ofta ett "Ursäkta mig". |
|
|
Definition av ordet etikett |
|
Nationalencyklopedins definition av etikett lyder:
 tikett (fr.étiquette 'märke', 'påskriftsedel', 'etikett, eg. 'uppsatt lapp'), sammanfattande benämning på de inom ett samhälle eller en grupp tillämpade yttre formerna. Medan etiken diskuterar vad som är rätt eller fel i moraliskt hänseende kan etiketten sägas omfatta de sedvanemässigt utbildade och accepterade reglerna för beteende och uppträdande, främst i offentlig miljö.
Den amerikanske antropologen Erving Goffman har framhållit etikettens
kommunikativa funktion. De som följer dess lagar kommunicerar därigenom
sin egen kulturella ställning. I ett homogent sällskap utrycker de en
kulturell värdegemenskap, medan effekten blir den motsatta när
individerna har olika kulturell bakgrund. Även om etiketten kan sägas
vara en del av den mänskliga civilisationensprocessen förknippas den
vanligen med de övre samhällsskikten. Den utgör här ett viktigt medel
att avgränsa dessa från andra sociala grupper och att rangordna dessa
från andra sociala grupper och att rangordna individer. Även om det
traditionella bondesamhället också hade sina regler för uppträdandet är
termen etikett i allmänhet förbehållen den borgerliga kulturens
rituella umgängesmönster.
Etikett kan, som namnet
antyder, vara skriftligt fixerad. Så är fallet ifråga om de ceremonier
av olika slag som förkommer vid hovet och inom diplomation, medan de
kyrkliga ceremonierna är infogade i olika slags ritualböcker. Etikett
har dock främst varit en tillämpning av sedvanan, och i den
högborgerliga uppfostran sökte man länge införliva i sitt tänkande
etikettmedvetandet både genom undervisning och övning. År 1620
översattes Erasmus av Rotterdams klassiska uppfostringsbok till svenska
under rubriken En gyldene book, om unga personers sedhers höffwelighet.
Från 1700-talet har praktisk handledning i etikett även lämnats i
särskilda s.k.etikettböcker.
|
|
|
